Gränsdragningen mellan en anställning och ett konsultuppdrag är inte alltid så enkel. Det är lätt att tro att det räcker med att Uppdragsgivare och Uppdragstagare är överens om att man har ingått ett konsultavtal för att så ska vara fallet- men riktigt så enkelt är det inte.
Det är inte partsviljan som styr hur ett uppdrag ska klassificeras i lagens mening utan det är de faktiska omständigheterna vid arbetets utförande som avgör om det är fråga om ett konsultuppdrag eller ett anställningsförhållande. Det är därmed inte möjligt att komma runt lagen om anställningsskydd eller undvika att betala skatt och arbetsgivareavgifter genom att endast teckna ett konsultavtal när det i själva verket föreligger ett anställningsförhållande.
Vissa delar av Lagen om anställningsskydd (LAS) är tvingande och de går inte att ändra genom avtal.
Vad avgör om det ett konsultavtal eller en anställning?
För att utreda om någon utför arbete såsom konsult eller anställd kan följande frågor vara vägledande:
- Bestämmer personen själv över hur, var och när arbetet ska utföras eller måste denne följa direktiv?
- Kontrolleras personen löpande vid arbetets utförande?
- Måste personen utföra arbetet personligen?
- Kan / får personen samtidigt utföra uppdrag/tjänster åt andra?
- Är förhållandet mellan parterna varaktigt eller har det ett tydligt slut?
- Använder personen egen utrustning och material under arbetets utförande eller tillhandahålls det?
- Måste personen avhjälpa brister utan ersättning?
- Är personen ekonomiskt och socialt likställd med en arbetstagare?
Som tumregel gäller att en konsult är betydligt mer självständig än en anställd.
Företag bör vara försiktiga när de kontrakterar enskilda personer att utföra uppdrag eller arbetsuppgifter när de lika gärna hade kunnat utföras av en anställd. Det faktum att avtalet ingåtts med ett bolag utesluter inte att det är fråga om ett anställningsförhållande.
För att det ska vara fråga om ett konsultuppdrag gäller bland annat att personen ska kunna låta någon annan utföra arbetet, att uppdraget är begränsat till vissa bestämda uppgifter och att det är av mer tillfällig natur. Konsulten ska ha rätt att bestämma själv när, var och hur arbetet utförs samt använder egen utrustning. Särskilt känsligt blir det när man som företag anlitar en tidigare anställd som konsult och personen i fråga fortsätter utföra samma arbetsuppgifter som tidigare, är förhindrad att ta på sig parallella uppdrag och arbetar i Uppdragsgivarens lokaler.
Ersättningen är också avgörande
Enligt praxis så spelar ersättningens utformning ofta en avgörande roll i hur ett specifikt uppdrag ska klassificeras. En garanterat arvode och rätt till ersättning för resekostnader och andra utlägg talar för ett anställningsförhållande. Är ersättningen istället kopplad till ett visst resultat eller prestation och där konsulten självständigt ansvarar för utgifter kopplade till arbetets utförande så talar det för att det verkligen är ett konsultförhållande.
Det görs dock alltid en samlad bedömning så det räcker inte att vissa specifika villkor är uppfyllda.
